Jag
älskar att resa och se mig omkring i världen, och mellan åren 1981 och
1986 fick jag ett ypperligt tillfälle till att resa runt i Asien.
|
Vietnam
|
Dessa fem år var oerhört intressanta, men även lärorika. Vi bodde på en Camp i små hus. Inne på området fanns det mesta vi behövde för att klara oss, en liten affär, läkare, canteen, bar, bibliotek, några tennisbanor och badmintonbanor mm. Den dagen jag reste hem lämnade jag många vänner, svenskar som vietnameser och en bit av mitt hjärta. |
Nedan en bild av bl a telegrafen, där vi svenskar köade på lördagseftermiddag för att försöka ringa hem till Sverige. Ibland gick det bra, ibland tog det hela dagen för att komma fram, och då på en linje som knastrade så att man knappt hörde ett ord. |
Vid ett tillfälle då min familj och jag tillsammans med en annan familj besökte Ha long bay som ligger vid Tonkinbukten inträffade en händelse som jag aldrig glömmer och som jag skall berätta lite om. |
Det var en strålande solig dag. Vi hade tänkt oss en utflykt på havet och gick tillsammans med en tolk för att hitta en båt som kunde ta oss ut på det glittrande blågröna havet och till de fantastiska kalkstensöarna. Efter lite letande fann vi en båt och inledde diskussioner om priset vilket vi snart kom överens om. Väl försedda med mat och dryck satte vi oss tillrätta på däck och gled ut mellan öarna. Vattnet var fullt av fisk och luften av stora fåglar. |
Vi besökte en grotta, som legenden säger att under kriget med kineserna så lurade vietnameserna in dem i viken på ön när det var högvatten. När sedan vattnet sjunk ut så spetsades kinesernas båtar på de vassa pålar som vietnameserna satt ner på havsbotten. Kineserna tvingades stanna på ön, som var full med djupa gångar in i berget. Vindlande gångar likt en labyrint, det sägs att kineserna aldrig hittade ut. |
Vår båt fick senare motorstopp och vi låg och drev ute på Tonkinbukten i 8 timmar, solen gick ner och månen som var full gick upp. Luften var ljummen och fylld av cikadornas spel från öarna intill. Lite kusligt och otäckt var det, eftersom det l är finnas sjörövare där. Mat och dryck tog slut men efter midnatt kom en stor plåtbåt och letade efter oss och vi blev bogserade in till hamn. |
Maten i Vietnam är god. Jag hade ett favoritställe i Hanoi som kallades för "Fisken". Utifrån gatan såg man inte att det var en "restaurang", man gick in genom en port till en liten gård. Där på gården var köket under bar himmel mellan husen. Ägaren satt på marken och hackade fisk och grönsaker, som sedan tillagades över öppen eld. |
Matsalen låg en trappa upp tvärs över gården. I matsalen fanns det några enkla träbord med stolar. Ägarinnan kom upp med maten, det fanns bara en maträtt - fisk, därav namnet på restaurangen. Det vi skulle dricka till maten hade vi med oss själva. |
En annan matfavorit var vietnamesiska vårrullar som man doppade i fisksås med stark färsk chili i, en delikatess. Vid Tét, det vietnamesiska nyåret, åt man mat mycket god mat, det var bl a en Tétkaka, som bestod av hackat kött och ris, inlindat i bananblad och som sedan kokat länge. |
På lediga stunder reste vi runt i omgivningarna. Vi var uppe i Ham Yen som ligger på vägen mot Kina. Vi var på midnattsmässa i en katolsk kyrka ute på landsbygden mitt i natten på julaftonen. Vilket var en enorm upplevelse. Men vi var även i Parfympagoden, Den Hungtemplet och många många andra fina platser |
Vissa lediga helger cyklade eller tog mc:n flera mil i omgivningarna, utrustade med vätska och lite att äta. Men jag tog även vietnamesisk körkort (inte alls så lätt!) för att kunna köra själv när det gavs tillfälle. |